Djupa tankar!

Okej, såhär är läget. Jag är jävligt pepp på att börja blogga igen. Dock vill jag inte ha all den pressen som jag hade sist. Så jag tänker starta upp en ny blogg. Härligt eller vad? Dock tänker jag inte skriva ut vad den heter här. Det blir för mina vänner på facebook och sådär istället ;)
Puss <3

Afrika.

Min själsfrände, syster, hustru, ljuset i mitt liv, you name it, är i afrika och har lämnat mig åt mitt öde.. igen.. Menmen, har jag tur har hon inte svikit mig för en beduin. Om hon har lyckats sälja sin syster kanske hon kommer hem inatt <3
Jaja, jag lever fortfarande! och det är alltid något. Även om jag de senaste dagarna mått annat än bra.
Igår åt jag god middag hemma hos lillfia med de stora brösten med trevliga tjejer och ikväll ska jag på fest :)
pussar på er <3

Dagens roligaste:

Chokladmask!
Den luktar supergott! (dessutom så ser man ut som ett monster. mihihi)
Ser jag ut som Kissie nu?

Längesen!

Saker jag stör mig på just nu:
1. Att min såndär tangent som gör bokstäver stora inte funkar. Kanske tappat datorn för många gånger?
2. Min totala brist på pengar. Som vanligt har jag ett shoppingberoende.. Men inga pengar. hårthårt.
3. Kärlek. Det finns inte egentligen.. vänta lite. Det kanske är en bra sak ändå?
4. Att min fruga. Kärleken i mitt liv. Är i fucking norrland!! varför är hon inte i min säng liksom??
5. Let's Dance. Sämsta programmet någonsin? japp.

700 inlägg!

Det här är exakt inlägg 700. Så sjukt, överdrivet, underbart coolt.
... eller nåt i den stilen.

I alla fall har jag nyss upptäckt hur brilliant skype är. Någon som känner med mig? :)

Nu är det dags!

Jag måste skaffa pojkvän. Nu.
Jag pallar inte längre.
älskar er, puss <3

mmhm


To make you happy.

För er små stackare som fortfarande läser min blogg.
här är en osminkad, hårkaosig mathilda.
Vad jag egentligen vill observera: KLÄNNINGEN!
25 kr på monkis rea. ooohyeeah

-

Mitt liv är jävligt bra.
Trots att jag alltid fuckar upp allting.
Om man verkligen tänker efter. Då har jag det jävligt bra.

Tankar.

Imorgon är det alla hjärtans dag.
Det gör mig inte deprimerad alls att jag aldrig har pojkvän på alla hjärtans dag. Ohnej.
Som tur är har jag iallafall världens bästa vänner. Som tar tag i saken och ser kärleksbio och mobbar pussande par tillsammans med mig.
Men det är imorgon det. Ikväll ska jag skaffa kortvarig kärlek på fest, yeey.
puss<3

jag har inte lyckats med mycket i mitt liv...

men det här blåmärket. det är en av de få sakerna.
<3

Dagens bästa!

Godkände nån random mustafa snubbe på facebook.
Då fick jag detta brillianta mejlet: tacka dig för tillfoga som mitt känt är mustafaen och trevligt att möta dig.

Jag håller totalt med.
eller nä.
Jag fattade fan ingenting.

<3

When people all stare 
I'll pretend that I don't hear them talk 
Whenever I see you, 
I'll swallow my pride 
and bite my tongue 
Pretend I'm okay with it all 
Act like there's nothing wrong 

Is it over yet? 
Can I open my eyes? 
Is this as hard as it gets? 
Is this what it feels like to really cry?

Is this what it feels like to really cry?


Förklaring

Hejsan bloggen och dom få bloggläsare som kanske finns kvar. Som ni märkt så har jag nästan helt slutat upp med det här skrivandet, och det finns faktiskt en anledning. Jag bara kände hur bloggen tog över så mycket, hur mycket jag började tänka på att jag måste uppdatera, att jag måste se till att behålla besökarna. Nu om jag bara skriver när jag vill så kanske den pressen försvinner.

Nu känner jag att jag behöver skriva av mig lite om vad som hände mig igår. Igår åkte jag och en del vänner till teckomatorp där vi skulle på fest. Alla andra tyckte festen var hur lyckad som helst, (Det måste jag också erkänna att den var. egentligen) eftersom jag redan i början började må dåligt (jag tänker inte skriva hur. mamma och pappa har börjat stalka mig blogg. dra härifrån!) inte av alkohol dock, så sabbades en del av den upplevelsen. Iallafall, efter ett par timmar så börjar det gå lite överstyr och jag skickar (som nyktrast och smartast) hem de som inte var så smarta och nyktra med tåget, trodde jag. Ett par timmar senare dyker en av dem upp och säjer att han inte hittar lilla Sandra.

Om ni nångång varit i teckomatorp så vet ni att hela byn bara är tågspår. Jag fick total panik och mådde så dåligt. Jag ringde föräldrar och polisen kom och alla som varit på festen var ute och letade. Tillslut fick jag ett samtal från angelica där hon säjer att dom hittat henne, jag svimmar av, kastas upp i en soffa och springer nästan direkt skrikande ut.
Det var inte fint.

tack för detta, ni behöver itne läsa.. eller förresten. läs inte alls.



Hejsan allihop!
Den här bloggen handlar om en helt vanlig 16-årings liv. Lämna en kommentar och kika gärna in igen:)
massor av kramar.

kontakta mig på:
Ma-athiilda@hotmail.com
bloglovin

min blogg är värd: